
Tisdag den 14/2 betydder att det är Alla Hjärtansdag. Men för min är det en vecka sedan vår nära och kära bonus pojke lämna jordlivet. En vecka med tunga tankar och stor sorg. Vi har kommite en bit på vägen om vad som hände. Och det som hände är inte vad som så många sprider ryckten om skulle ha hänt. Det pågår en stor utredning i frågan, det är teknisk undersökning av rummet och tillbehörheter. Vi har blivit lovade att få ta del i utredningen.

Det är två män som förlorat en lillebror och det talas oftas bara om en. Hade ett långt samtal med den älste av dom i går och han befinner sig i ett tillstånd där han inte kan fatta vad som har hänt, men vem gör detta. Finns folk som stänger av telefoner och stänger in sig i sin svåra situation, alla sätt är väl okej. Men vi måste våga prata med den som bär sorgen mycket nära sig. Att undvika samtalet är oftas att inte delta i sorg och att inte ta del av det som händer denna pesonen. Man behöver inte känna den som gått bort. Ett ord som -Jag tänker på dej, betydder jätte mycket för den som drabbats. I dag blir det besök på apoteket och förnyelse av Boz medicin. Nästa vecka skall han sövas ner för att dom skall se om det finns någon slapphet i matstrupen, ifall där kan samlas slem.

I dag vaknade jag åter med musik i huvudet och denna gången var det en gammal schlager typ. "Ett hjärta kan gå itu ett hjärta kan gå i tusen bitar......." Så lämplig låt i dag, på Alla Hjärtans dag. Skulle inte tro att alla plåster i världen skulle kunna hjälpa, men att försöka kanske inte är fel.... Man har ju i varje fall lite att göra under tiden. Kramar till ALLA i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar