Min nya erfarenhet.

Evighet sedan jag skrev här.

Har haft en tuff sommar och höst, många veckors sjukhusvistelse.
Allt började den 24 juli, hade varit och jobbat i Brösarp med en butiksdemo. Kom hem vid halv sjutiden och hade pizza med mig hem från lokala pizzerian.

Bosse hade varit dålig i sin mage någon dag och vi kom överens att han behövde en dusch  av baken. Så vi tog ut honom på uteplatsen där vi har stenar för att rengöra honom. Han hade fått sår på vissa ställen, sådant som det kan bli då det fastna avföring i pälsen och Bosse (Bosse är våran 85 kilos Njuffe hund)
har ju gott om päls. Så det blev till att klippa och snygga till honom. Efter minst en halv timme så var vi ganska trötta både han och jag, vid detta laget hade han lagt sig ner. För att kunna nå med duschen under till så sa jag till honom att resa sig. Men se det ville han inte. Då gjorde jag mitt livs misstag, tog tag i hans svansrot för att visa honom att han skulle resa sig, snabbt som blixten hög han mig i handen. Blev ett pytte litet jack som blödde lite men ont gjorde det. Maken och mellan grabben tog vidare och fick avslutat det.

Dagen efter var det åter dags att jobba, nu var det Skurup som gällde. Hade lite ont i högerhand där jag hade det lilla jacket efter bettet. På med plåster och handske och fixade jobbet. Före min lunch så hade jag ganska mycket mat över och ville inte kasta det utan tog min brickan och gick ut till tiggaren som satt utanför butiken. Tog av mig handskarna och märkte inte att plåstret åkte av. Mannen blev glad och tog min båda händer och pussade mig precis på mitt sår. Något som jag fick ångra bittert.

När jag åkte hem så hade jag ont i min hand och jag var trött, nästan lite febrig.

Söndagen då jag vaknade var handen svullen och värkte ganska bra, kollade upp vad det fanns för alternativ till sjukvård för jag insåg att jag inte kunde gå så här.

Kom till jourläkarcentralen i Simrishamn vid 10 tiden. Och träffade en läkare som jag tidigare träffat i Brösarp, kände mig trygg.
Hon tyckte att det så otäckt ut och beslutade att skicka mig vidare till Kristianstads sjukhus. Kom dit under lunchen och fick vänta ca 1 timme, helt okej en söndag. Träffade läkaren vid 15 tiden och hon var lite bekymrad och ville lägga in mig, hade feber och hade vätska i handen. Hon snittade och tog odling samt gav mig stelkrampsspruta.

Skulle komma till en ortopedavd. men där fanns ingen plats så  jag hamnade på kiravd. En sal för 4 patienter. Största delen var nyopererade patienter.

På måndagsmorgon då jag vaknar så får jag mig en ordentlig överraskning då jag titta på min hand.

Stor som en skogssnigel så såg jag en blåsa på handen. Och ont gjorde det. Läkaren blev överraska och undrade vad jag hade drabbats av, ja du tänkte jag, det vill jag också veta.
 Överraskningarna kom täta denna veckan

Det kom flera blåsor varje dag och läkarna trodde att jag drabbats av rosfeber, som är ganska snarlikt dom syntomer jag fick Natten mellan onsdag och torsdag var jag törstig på naten och drack ganska mycket.  Vid 02 så råkade jag tappa mitt glas så det gick sönder, ringde på larmklockan så att sköterskan kom in. Jag bad om ursäkt och sa vad som hade hänt. Märkte att hon blev sur, hon kom tillbaka med skyffel och borste. Jag erbjöd mig hjälpa tll. Men hon fräste något. Sedan frågade jag om det var möjligt att få ett nytt glas, men se det gick inte. Hon sa att det fanns bra 1 glas per patient så jag fick dricka ut tillbringaren resten av natten. Då morgon personal kom så berättade jag vad som hänt och fick ett nytt glas. På torsdagen blommade det upp stora röda utslag från topp till tå.

Fingrarna svullnar upp och hela armen blev rödare och rödare. På eftermiddagen så kommer infektionsjouren och tittar på mig. Då hade det även skett förändringar på handen.

Måste erkänna att jag mådde skit dåligt. Läkaren beslutar att skicka mig vidare till infektionen för jag kunde ju inte ligga på en sal med nyopererade som kom och gick hela dagen, tillika så var ju inte såret direkt inslaget. Förmodar att jag var en stor smittokälla.
Så jag hamnar på isoleringen på infektionskliniken och fick inte lämna mitt rum. Vilket galet ställe, fick nästan ingen mat, skulle tro att det var någon bantingsenhet.

På fredagskvällen kl 17 fick jag denna förskrämda fläskpannkakan som var ca 10x10 centimeter i omkrets och ½cm hög 21 stycken grön små ärtor och lite lingon samt ett glas vatten. Nästa måltidserverades kl 09 på lördags morgon. På måndagen kom ortopedläkaren på besök (hade kunnat vara detta besöket utan) han kollade min hand och, där står 2 stycken sköterskor och dom skulle precis göra vid såret då han kom

Så här såg det ut och han tittade och vred på handen, tryckte lite och mumlade. Sköterskorna hade ju plockat fram utrustning för att göra vid handen. Han greppar en pincett och börja slita och dra i sårskorpan, jag tuppade av utav smärtan och det var något som jag aldrig trott existerade. Sköterskorna var vita i ansiktet och en rusade ut och kom tillbaka med smärtlindring och kaffe till mig. Då sa läkaren -var hon inte smärlindrad? Sedan gick han, och jag har aldrig sett honom mer.
Efter hans behandling

då såg handen ut så här. På tisdagen allså dagen efter blev jag utskriven utan sjukskrivning och endast mediciner veckan ut. Resten skulle distriktssköterskans på  vårdcentralen åtgärda.




På vägen hem så var jag in om på vårdcentralen för att boka tid till distriktssköterskan och fick på fredagen. Gav henne papperna från infektionskliniken.

När jag kom hem på gården så ringde läkaren från infektionen och sa att nu hade svaren från odlingen kommit och att det var en aggressiv bakterie hag hade fått, min prover hade skickats till rikslabbet uppe i Stockholm för det var en mycket ovanlig bakterie. Han sa något fint på latin som jag inte fattade mycket av, var ju jätte trött och slut. Ville bara in och lägga mig. Han frågade om familjen var friska och om dom var vaccinerade mot olika sjukdomar. Jag sa att dom var i tonåren och hade fått vaccin i skolan. Jag frågade om jag skulle behöva komma på återbesök eller få med mediciner kanske rentav bli sjukskriven. Men det ansåg han inte vara behövligt, detta kunde dom fixa på vårdcentralen tyckte han.

På torsdagen då jag står och jobbar så ringer en chefsläkare från smittskydd i södra Sverige upp mig och kör en ordentlig utfrågning, massor av frågor. Jag var helt ställd då han frågade mig om jag visst vad det var för sjukdom jag drabbats av, svarade att jag visst bara att det var en aggressiv bakterie.

Då sa han att jag hade fått huddifteri och att det inte funnits i Sverige på 25 år. Han var mycket påstridig och vill att hela familjen skulle till vårdcentralen och ta tester. Så på eftermiddagen var 3 killar och maken och tog svalgprover mm.

På fredagen hade vi en kille som flyttade ut och jag var med och lämnade honom. Under hela resan t&r så blev jag jagad på telefon av någon som jag inte kände igen numret  på. Jag stängde av luren, var astrött och mådde skit dåligt.
Åkte sedan in till vårdcentralen och sköterskan var inte alls glad över det hon såg så hon kallade på min husläkare som bedömde det att jag var i behov av förlängd medicinering. Dom la om det och det kändes okej. Skulle dit på koll på måndagen.

Så här såg armen ut då jag kom på återbesök på tisdagen för på måndagens besök så ville sköterskan att läkaren skulle kolla det dagen efter.
Så tisdagen den 11 augusti så anser läkaren att jag skall tillbaka till Kristianstad och jag får en remiss till ortopedakuten. Var väl inte helt glad. Kom dit och blev väl ganska snabbt omhändetagen. Otopedöverläkaren kom och titta tillsammans med en At-läkare. Han bedömde snart att detta kunde de inte åtgära och att nu skulle jag till handkirurgen i Malmö, jag jublade inombords. Hade fått konstiga fläckar på min arm som jag frågade At-läkaren om vad det kunde vara, hon såg chockad ut och svarade att det trodde hon att jag hade haft länge. ( det visade sig sedan vid operationen i Malmö att det var döda fettceller)

Frågade om jag skulle dit direkt, men nej det skulle jag inte. Han skulle skicka en snabbremiss och jag skulle få en akut tid inom 36 timmar. På torsdags morgonen hade jag inte hört något från handkirurgen så jag ringer dit. Får prata med en sköterska och jag förklara min situation. Hon ser i min journal på datan   att det är skrivet en remiss men den var inte skickad. Hon bad att få återkomma  för hon skulle prata med läkaren. Inom 10 minuter   ringde hon upp och jag fick tid kl 11:15 dagen efter. Då jag kom dit och sköterska klippte upp bandaget så såg jag hur illa min hand så ut, mådde illa och blev livrädd.

 

Då läkaren kom in på rummet så stannade han och bara glodde. Han sa inom 2 sekunder att detta blir omgående en inskrivning och bad sköterskan fixa det på stuts. Inom 20 minuter var jag på en enmanssal och iklädd sjukhus kläder. Under dagen strömmade det in läkare från olika avd som hade hört talas om detta. Infektionsläkaren blev eld och lågor och ville gärna ta hand om mig på hans avd, men där sa min läkare nej. På natten blev jag opererad och då jag vaknade upp var jag livrädd att handen var borta. Dom visste ju inte ifall den gick att rädda nämligen. Jodå handen var kvar. Blev 4 operationer till och slutningen blev jag utskriven den 8 sep.

 

Dom fick ta vävnad och hud från mina underarmar. Den första misslyckades så därför har jag "jack" på båda underarmarna.
I dag någon månad efter ser det betydligt bättre ut, har svårt att knyta handen samt att pekfingret inte hänger med lär behövas ytterligare opertioner  i framtiden för att förbättra detta, men man vet inte om det blir helt återställt.

Vissa dagar tycker jag att allt är skit och att jag inte orka något, humöret är på noll ibland. Men har insett att det aldrig blir som tidigare utan att jag får acceptera läget och vara tacksam att jag har min hand kvar.
Fråga gärna om det är något ni undrar över.
Tack för att du tog dej tid att läsa.