I dag är det 7 år sedan som mor gick över till andra sidan.

Saknar hennes kloka syn på livet och den norrlänska humorn.

Hon hade allt gott att säga om andra och kom med kolka råd då det behövdes.

Pratar ofta med henne och speciellt då vi får besäk av rådjuren inne på tomten, ser det som en hälsning från henne varje gång dom kommer.

Har en tröst i att hon tog hand om Marco då han också kom över på andra sidan.

 

Älskad och saknad

 

 

Skönt med lördagskväll.... Njuter av tystnade i huset.
I torsdags var jag på återbesök på kir kliniken och träffade en helt underbar läkare, han sa direkt att det bli operation av gallan och att det blir inom några veckor. Då jag hade en sådan stor infektion i gallan så är det ingen idé att låta den vara kvar för den kommer inom kort att börja bråka igen. Detta är tyvärr baksidan av att vara Gbp opererad. Han tyckte bara att det var ovanligt tidigt efter operationen som jag fick mina problem så troligen har jag haft senarna innan jag blev op i sep.

I går var jag och demma i Simrishamn och det var inte så tufft som jag hade trott innan. Har ju varit mycke kraftlös i några veckor och att börja med att stå upp i 8 timmar är kanske inte att rkomendera med det gick jätte bra. Hade jätte mycke kunder hela tiden så tiden gick fort.
Har en ny demo på fredag i nästa veck och då i Tomelilla och en "brun kola".

Med detta nya bolag jag jobbar med så är det mycke godis och annat kul som tex tandkräm. Tidigare var det nästan bara korv och det är lite drygt att stå och steka korv i 8 timmar 2 dagar på raken.

Ha en bra Helg.

  kram på er alla

Nu har 2 killar begett sig iväg med den gula bussen och skall mot Malmö och en helg i den stora staden. Vi har en som fyller år på lördag och det blir endast ett litet kalas.

I dag skall jag på återbesök hos min läkare på kir.avd där jag har varit inlagd. Har väl inte haft några större problem sedan jag belv utskriven förutom en enorm trötthet, men det tar ju tid att återfå krafterna.
Sitter och lyssnar på en repris av lyssnarnas önskemusik på P4 och där jag önskade min favorit musik den 5/2 Leonard Cohen Hallejulia. En låt som ger mig så mycket enerig.

I går var jag iväg med 4 pojkar till Simrishamn och vi gjorde den lilla staden, blev ett besök på barnens favorit resturang och alla var nöjda då vi åkte hem. Själv var jag nästan medvetlös då jag kom hem av trötthet. Men det är ju som det är. I morgon skall jag börja jobba med demot igen och det bli i Simrishamn, och denna gången är det åter kola co det är ju lätt att dema för det krävs inte så mycke jobb bakom.

Önskar alla en trevlig torsdag.

Maken är åter hemma och mycket piggare än vad jag är. Hans bråck vägde strax över 3 kg och var en stor en. Han saknar inte den en sekund.

Nu börjar alla möten som ju flyttat på komma ikapp oss. Hela nästa vecka består av träffa och mitt i allt är det kallas och jobb.
Har en demo på fredag denna veckan inne i Simrishamn och fredagen efter i Tomelilla.
Hoppas bara att krafterna återkommit.

Idag blir det stek till middag och massa goda grönsaker. Svårt att hitta på matlista just nu, börja ta slut på ideérna.

Nu vill vi bli av me snön och få lite värme.
Ha en bra tisdag.

Måste få erkänna att jag saknar maken, sjätte dagen som han är borta nu. Innan dessa så var ju jag inlagd på sjukhuset i 6 dagar. Själv får jag inte mycket gjort här hemma som jag hade hoppas på. all orke är som bort blåst. Först i dag har jag känt hunger och det är ju bra. Har gått ner drygt 6 kg sedan jag kom hem från sjukhuset.Totalt sedan i sommar så är det drygt 35 kg nu. Ännu har jag inte hunnit motionera något direkt. Har mål på 10 kg till, sedan gäller det ju att hålla vikten.

Hörde att dom lovat mer snö på måndag, inget som någon i vår familj vill ha, tycker att det räcker med vinter nu. Om en månad är det påsk och då vill vi ha vår och lite värme.

Frågade Boz i morse om han saknade husse och då gick han bort till fönstert för att titta efter honom.
Stackars hund som också saknar en viss person.

Ha det gott.

Världens bästa låt just nu.....

http://www.youtube.com/watch?v=OUUx2RPbo2s

Alla hjärtans dag!

Ja i dag är det tanken att vi skall vara extra snälla och vänliga, kan väl tycka att det skall man väl vara varje dag.

I dag gör vi väl inget större av det då maken inte är hemma. Pojkarna fick en av sina mackor format som ett hjärta till frukosten. I kväll bjuder jag på gelehjärtan. Vi får väl fira mer då maken kommer hem. I morgon är skolorna lediga för studiedag och nästa vecka är det sportlov. Skall bli skönt att få lite sovemorgon.

Är fortfarande väldigt trött pga infektionen som jag fortfarande tar tabletter för. Men i dag känner jag mig dock lite starkare och planera inför killarnas lediga vecka. Blir lite besök i Kristianstad kanske och över sundet.

Skall köra in till byn nu och handla lite, i dag blir det ungsbakad lax med färsk pasta och något med tomater och annat gott. Passar på då maken inte är hemma då han inte gillar lax.

Kram till er alla

Nu är allt klart för makens del och han är ganska mör om jag förstår rätt..... Inte konstigt alls, har varit en lång resa med stora förväntningar.
Vaknade i morse med att det var 2-3 dm snö utanför dörren. Varför fortsätter detta fruktansvärda snöande. Barnen fick gå in till skolan i dag, kände inte för att köra fast med bilen.

Har fått några kosntig samtal i dag som gör att jag fundera på hur vissa människor fungera. En del är ju så "insöade" att man bara kan beklaga.

Ha en bra kväll.

Jag är rörd av allas omtanke för mig och familjen. Känner mig omgiven av så mycke kärlek och värme från er alla. Sitter här och håller tummarna att makens operation går bra, och varför skulle den inte göra det?
Jag ringde honom vid 9-tiden och då sa han att han troligen skulle ner om någon timme. Han berättade att killen som skulle op förre hade fått sin op inställd. Och under tiden som vi pratade så kom dom och  hämtade maken. Allså så slapp han vänta........ Äntligen flyt.

Känner mig som en urlakad disktrasa och orkar i princip inte mycket. Innan jag blev sjuk så hade jag sådana planer inför dessa dagar som maken skulle vara borta, men jag har lovat mig själv att lyssna på min kropp denna gången. Vågar inte äventyra min hälsa fler gånger.
Nu är jag säker på att några ler åt mitt beslut.

Ha en bra måndag och lova att ni håller tummarna för maken.

Fick inte komma in!

Ibland vet man inte från den ena dagen till den andra vad som väntar en.
Onsdagen den 30/1 kände jag mig lite trött och hade lite malande värk i magen. Men inget som jag var orolig för det minsta. Gick och la mig vi 22-tiden, och vaknade någon timme senare med en smärta som var över allt annat, funderade på vad det kunde vara och vad jag skulle kunna ta fö att stilla smärta. Vet inte riktigt vad det blev men jag lyckade stilla det något. Vid 05:30-tiden  ringde jag sjukvårdsupplyssningen och fick besked att jag måste ta mig till sjukhuset omedelbart pga att jag är GBP opererad så kan man inte utesluta tarmvred. Så mycke kritik det varit på sjukresor så hade jag inga större förväntningar utan kände att här få det bära eller brista. Kom fram snabbt och ficj tala med en kvinna vars namn jag aldrig kan uttala. Hon sa först att den tidigaste bilen jag kunne få var 7:30 men sedan ändrade hon sig och klämde in mig 6:20. Bilen kom i tid och kvinna som körde mig blev så glatt överraska då hon såg min Volvo på parkeringen för den hade nämligen tidigare varit hennes.

Vi hämtade upp i Tomelilla och dom gnällde för att dom fick vänta i 5 minuter. Dom ville först bli avsläppta men det gick inte chafören med på utan körde mig direkt till akuten. Kom in direkt 07:20 och fick lämna massa prover på direkten. Hamnade på ett rum och en läkare som frågade ut mig en massa. Fick morfin inom några minuter och sedan rullade allt på av bara farten. Kl 10 var jag på salen i en egen säng. Fick dela rum med 3 mycket trevliga äldre herrar.

Blev kontraströngen och ultraljus. Vissade att min snabbsänka var på 550 och allt tydde på kraftig inflammation. Hade en stor njursten som sitter i njurbäcken och gallväggarna var inflammerade plus att där finns stenar och att en bit av tarmen var drabbad av inflammation. Dom stod berreda att omedelbart operera. Men pga av hög risk så avvaktade dom och gav mig massor av anribiotika, Det var ju även början till blodförgiftning. Hade jag inte kommit in så vet jag inte vad som hänt. Dessa dagarna har jag inget minne als av vad som hände eller vad som blev gjort. Natten mella lördag och söndag vaknar jag av en smärta som kan väck vem som helst. Upplevde att jag blev opererad och att dom grävde i buken efter min galla, jag hörde hur personalen diskuterade om hur många stenar det kunde vara. En dröm som var så verklig att jag fick tvinga mig att vakna och ringa på klockan efter hjälp. Fick fråga sköterska om jag hade blivit opererad. Men det hade jag inte, fick åter massor av morfin.

 Sedan somnade jag om och tog mig upp till Sankte Pär. Minns att jag skulle ta dom sista stegen tfram till porten då den öppnades och där står Marco leende och säger -Morsan du skall inte komma nu. Sedan sträcker han fram hande och tar min han och följer mig en bit tillbaka. Att befinna sig ett sådant tillstånd är märkligt och det är nog tur att man har sin tro. Har nog aldrig tidigare varit så sjuk som jag var/är. Kom hem efter en vecka för jag kan ju ta min antibiotika lika bra här hemma tyckte jag. Men sanningen var ju att nu är det makens tur att lägga sig på operationsbordet. Jag har kört in honom till tågstationen för jag orkade inte att köra hela vägen till Malmö. Jag få hanka mig fram och ta en bit i taget. Har vänner runt omkring mig om det skulle krisa och precis närsomhelst så kan galla eller njurstenen börja bråka och då gäller det att komma iväg.

Har lärt mig en del av detta och hoppas att jag får många många år till tillsammans med mina nära och kära. I bland kan man bli arg över bagateler och låta enkla saker bara gro och bli något stort iställer för att reda ut saker.

Kram till alla mina kära vänner........