Det var ett bra tag sedan jag var här, någon har kanske märkt det. Någon kanske inte bryr sig.
Julhelgen gick bra och det var fullt hus hos oss. Även så nyårshelgen.
Har själv haft massor av demouppdrag och övriga plockuppdrag så jag har lagt min tid på att umgås med mina nära och kära då jag har varit ledig.
Har ju även hunnit en tur på sjukhuset också med njurbäckeninflammation, skall tillbaka på tisdag och lämna prover. I måndags var vi iväg med 2 av våra killar och tog avsked av en underbar mormor. Alltid känsligt för ungdomar då det gäller dessa situationer.
I går var det 2-årsdagen sedan Marco lämnade oss för att gå över till andra sidan. Tänkte på honom hela dagen och hade svårt att jobba. Blev lite fel sägningar då jag demade i Hässleholm.
Attans också vad jag saknar honom. Går inte en dag utan att jag tänker på honom och pratar med honom om så att han var bredvid mig.
Det var ett kraftigt regnväder då jag körde hemåt i mörkret och det kändes inte alls trevligt då lastbilar dundrade förbi. Lyssnade å radion och hörde lite om invigningen av OS och tänkte att om ytterligare 4 år vi nästa Os invigning så är maken pensionär och jag har inte många år kvar innan min pension. Blev lite fundersam och undra om jag är redo att lämna allt detta som håller mig igång. Trivs med att dema och att ha mina ungdomar boende hos mig. Visst drömmer jag om att få ägna mig mer åt det som är kvalité för mig, tex att kunna sätta mig ner och sy när jag vill, läsa en bok färdig. Kunna åka i väg till min kompis i Uddevalla mm. Hon har ju äntligen blivit något bättre men har långt kvar. Händer att vi pratas vi på telefonen och då är det precis som innan hon fick sin stroke, men vissa saker har ramlat bort från hennes minne. Bruka påminna henna att det som är viktigast är ju att hon finns kvar hos oss. Om inte hon minns vad som hände sommaren 2013 så vad betyder det? Vi får ju hjälpas åt, hennes skratt och humor är detsamma.
Jag har beställt en ny mobiltelefon till mig själv i dag. En modern och smart liten sak. Är jätte nöjd med den jag har men vill ju ändå hänga med tiden. Har lovat familjens blivande 14-åring min 2 åriga gamla telefon.
I går var familjen 18-åring i väg på dans, jisses så nyfiken jag är. Han har sovit över hos en kompis så han har inte kommit hem än. Fick ett sms att han snart är hemma.
I kväll är det melodifestivalen del 2 och hela familjen är intresserade och vi sitter och skriver upp innan vem vi vill att den/dom skall gå vidare. Sedan då deltävlingen är klar så kollar vi vem som har haft rätt.
Nu får jag sluta så att jag inte tröttnar ut er helt.
Avslutar med en dikt som jag hittade på nätet.
Det föddes två ting.
Det föddes två ting av samma ljus. Det ena i form av ett barn och det andra i form av en snöflinga...
Barnet föddes en mörk och kall vinterdag, och det möttes av kyla och hårdhet...
Snöflingan föll ner i en tall topp och blev kvar där i kylan och vinden...
När barnet växte upp blev det hårdare och kallare av omständigheterna och reflexen av ljuset blev mindre och mindre..
När barnet blev äldre upptäckte hon naturen och lugnet som rådde där, hon njöt av solen och förstod varifrån hon kom...
Och våren kom till barnet som nu vuxit upp. Och våren kom också till snöflingan i tallens topp.
Solen smälte den härdade snöflingan som blev till en droppe vatten i solens sken, då barnet var ute i vårens gryning, så möttes de två...
Vattendroppen reflekterade solens ljus och bländade barnet som också hade lärt sig att reflektera sitt ljus...
Nu lyser den människan av solens och ursprungets ljus och snöflingans mål är nu nått, strax innan hon föll ner som en vatten droppe för att släcka naturens törst, så mötte hon en annan varelse som kom från samma ljus och som förstod hur man reflekterar ljuset.
