en epok i graven

Nu lämnar i ett 20-årigt projekt bakom oss då vi i går lämnade i från oss vårt gamla hus.

20 år med både glädje och sorg. Det som har varit tråkigaste är dock kampen för att få behålla värdet på huset. Kampen med Banverket som i dag heter Trafikverket, i vilket fall som helst oavsett vad dom heter så har det ställt till med mycket bekymmer. Lägger makens sjukdom på alla år han har kämpat mot dessa jättar. Vi startade våren 97, allså 13 år.
Märkligt nog så fick maken posetiva besked ang sin sjukdom just i går då vi lämnade i från oss huset. Han har Crohns tarmsjukdom och det är den snällare formen av denna sjukdom. Men inte förrän nästa år kan det bli aktuellt med en ny operation.

Men tillbaka till huset i Svedala. Jag har trivts i mitt hus och det har förvandlats från ett mindre modernt hus till ett modernt hus med en prägling av personlighet och kreativitet. Där har flera djur fått bo och få en sista vila. Barn har kommit och gått liksom vänner. Men det fanns barn som var med om flytten till Österlen liksom vänner.
Men jag kan inte påstå att jag under dessa år trivts i Svedala, nej jag har tyckt att denna byn varit uppdelad i två läger. Ett som små borgligt och fyllt av avundsjuka samt ett läger som varit slappt och ansvarslöst där mentaliteten att skita i andra har styrt. Märklig blandning som gör att det blir kallt och otryggt för många. 
Så jag kan med andra ord säga att jag var nöjd i går då jag gick runt och sa HEJDÅ till utvalda Svedala handlare och boende.  Då jag körde därifrån så jublade jag och tjoade i bilen.
Aldrig mer skall jag återvända till denna by, hellre äter jag svartsoppa.

Väl hemkommen så kom tröttheten som en rakett, all luft gick ur mig och det bara blev sitt ställning en bra stund. Tankarna gick tillbaka 12 dagar och allt som har hänt. 11 månaders slit och ett stulet liv hade upphört och vi fick nu äntligen lov att släppa allt. 2 små troll som nästan kvävt mig med sina behov, en sjuk hund som då äntligen fick somna in och få frid.... Vi älskar dej Mac.
Och så var packning och städning klart. Ja då får man säkert lov att vara trött.
Men i dag börjar det på nytt.
Skall ha min brukare i par timmar nu på fm. sedan skall det städas då jag kommer hem, det har liksom bara fått vara den sista vecka.



Så nu skall jag in i duschen.... Sedan bär det av med en ej ännu tömd bil. Det få vara tills jag kommer hem. Men vad gör det om 100 år?




Passar på att tacka alla som har hjälp oss och stöttat oss i olika situationer under denna tid. Alla vänliga ord och omtankar samt hjälp med att vi skall orka gå vidare...

TACK