Jag vill köpa vingar för pengarna.

          


Vem av oss gjorde fel.
Vem sårade den andra.
Någon trampade någon på en öm tå.
Sårade känslor växter fram, stolthet kom åt sida.
Kampen om att överleva kom smygande.
Någon måste backa, är det du eller jag?
Jag går åt sidan och lider i tystnad.
Gör jag rätt som inte häver min rätt,
vem vet vad som är rätt?
Har vi rätt att döm andra, och i så fall hur hårt.
Klagomål kan gå över till skitsnack, eller har jag fel?
Att tiga och inte reda ut saker, hur moget är det,
men vem orka bry sig.

Kan stolthet förgöra vänskap?
Ja jag tror det, den kan förgöra mer än vänskap.
Den kan förstöra starkare relationer än bara vänskap.
Men jag tror inte att den kan förgöra relationerna mellan mor och barn, jag hoppas inte det i varje fall.
Vi blir så nakna då sanningen kommer i kapp oss vi blir så sårbara då vänskapen tunnas ut.
Ensam är stark sägs det, inget jag tror på.


Varför skriver jag nu detta då.
Inte för någon speciell anledning.
Har vänner runt omkring mig och en underbar make.
Saknade efter min bonus son gör ibland att tankarna går till hur sårbara vi är som människor då vi drabbas av sorg och förlust. Speciellt då prövas vännerna, speciell då behöver man alla nära och kära runt omkring.

Jag är med säkerhet lyckligt lottad som har fått gått igenom livet ganska smärtfritt., men än är inte prövningarna över, dom står och väntar bakom varje hörna. Gäller bara att kunna hantera dom på rätt sätt. Göra upp mål och ha ambitioner är inte fel, men man skall väl inte sträva efter det som är svårast att nå.
Jag är inte felfri eller bäst, hoppas att jag är medelmåtta och för dom som är mina vänner hoppas jag att jag är omtyckt och värdesatt som en lojal vän.
Jag finns här och ställer upp. Känner detsamma för många av mina när och kära vänner.