Det är okej....

Så äntligen har jag efter flera veckors våndan gjord det....
Nu är det klar, och det gick bra utan morfin.
Fick nål för att dom snabbt skulle begränsa smärtan, men jag tog djupa andetag och det gick bra på så sätt. Läkaren frågade mig om jag hade barn för han tyckte väl att jag hade andningen klart för mig och jag svarade massor. Han så förvånad ut men jag förklarade att jag inte hade fött en enda  men har sedan många år ungar i huset i alla fall. Lärde mig att andas mot smärtan då jag hade så svåra njurstensanfall....  Detta är något som jag har nytta av ibland då jag har en tuff smärta. Som den gången då jag brött 3 tår och rätta till dom själv. Höll på att svimma av smärta men det var bara till att ta ett antal djupa andetag ända ner i den friska foten för att uthärda. Under tiden då undersökningen pågick så fick jag höra ljuvlig musik samt titt på en tv:e skärm som visade hela undersökningen. Helt otroligt att få se sig själv från en helt ny sida(insidan). Var imonerad över dennas aktivitet för att visa upp sig från sin bästa sida.
Men efteråt var jag helt slut. Fick en mugg saft som smakade ljuvligt. Sköterskan frågade om jag ville vila eller om jag orkar att ta hand om mig själv. Det är väl märkligt hur mycket man kan stå ut med bara man vet att man snabbt kan ta sig därifrån, så kände jag det då hon frågade. Jag skickade snabbt ett sms till maken att jag var klar. Så när jag kom ner så är maken där och hämtar upp mig. När jag väl kom in i bilen och satte mig till rätta så kom trötheten som ett brev på posten.
När vi kom hem så blev det kaffe som smakade ljuvligt, hade inte fått i mig en droppe kaffe sedan i måndags morgon. Blev en mörk macka med ost och gurka...... Så ljuvlig underbart gott.
Nu är jag nöjd med dagens äventyr och besked.
Ha det gott.
Vi ses i morgon