Man sätter upp ideal och försöker kanske efterleva vissa beteende utan attvara nöjd. Oftas sker detta i unga år och det märks här hemma att det skiftas förebilder stup i kvarten.
Det är många år sedan som jag gav upp, jag är den jag är. Vissa små saker kan man ju ändra på men det som sitter i ryggraden är ju svårt. Som då tex sina matvanor. Är tvungen att tänka om och att bli med övertygad om vad som är rätt för mig. Har inte lid att leka med livet genom att prova 100 bantartips till.... Gäller nu eller aldrig.
Har funderat mycke på det med arvsanlag och visst har jag väl lite att hämta från det arvet då det gäller matvanor ochhur kroppen är uppbyggd. Jag hade inte varit överviktig och jag varit längre. Hade räckt med 20 cm mer så had jag varit hur snugg som helst med mina kilon. Satt och tänkte på mor och hon hade flera perioder i sitt liv då hon var överviktig och sedan gick hon ner och blev riktigt snygg och fin i figuren. Detta gick i perioder precis som hos mig. Så visst kan man se ett mänster. Jag kommer aldrig att bli en slank och smart lvinna för jag har svårt att låta bli det goda i livet men lite mullig och välmående smart kvinna kanske inte är helt fel att sträva efter. Man måste inse sina begränsningar. Många strävar efter större lycka och framgånga på andra sida, men vem vet vad man får. Vet man om man blir lyckligare om man skall nå ända upp till toppen. Passar det alla att inte har något med att sträva efter. Jämnför dej inte med andra sätt inte ribban för högt från början. Sräva inte efter mål som är svårt att uppnå. Stanna upp och se dej omkring. Gör förändringarna där du står, inte där grannen eller barnen är.
I dag är jag nog lite synnsk... Känner som om jag se många av mina när och kära sträva mot fel mål, mot mål som dom inte kommer att bli lyckligare då dom kommer fram....
Kan detta bero på att jag skall till tandläkaren i dag....? Jag vill inte dit
Må väl
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar