Skall jobba med min brukare i dag. Fick en förfrågan ifall jag kan tänka mig att ha en brukare till. Det gäller en kille som är 41 år och har Aspbergers. Vill gärna träffa honom först innan jag beslutar mig. Är så viktigt att kemin funkar, annars kan det bli jätte fel.
Känner att lusten och glädje börja komma smygande. Till och med orkar jag planera vad jag vill göra.
Det var jätte länge sedan det glädejn fann hos mig. Inför makens resa så har jag lagt upp planer på vad jag skall göra här hemma. Han skulle behöva vara borta i 14 dagar om jag skall hinna med allt. Men det få bli vad det blir. Men en sak är säkert....
Jag kommer att ha massor att göra. Har hittat en bild på min mormor... Då är hon inte ens 60 år på denna bild.
Barnbarnet hon passa är pensionär i dag. Min lilla mormor hette Annete och fick 15 barn med min 20 år äldre morfar. 13 stycke överlevde första dagen i livet. Min morfar var till åren och orkade inte med alla barnen så han har en liten stuga på andra sidan Ljungan och där bodde han större delen av sin ålderdom.
Så mormor fick slita hårt och dog då hon var 60 år och var då helt utsliten. Jag fick tyvärr aldrig träffa dena mormor som jag alltid har älskat och saknat. Jag var endast 2 månade då hon dog och det var över 100 mil mellan oss. Då mor skulle åka på henens begravning så fanns det ingen möjlighet för far att vara ledig från sitt arbete.
Dom fick lämna in mig och min syster på barnhemmet ner vid Cellsusgatan i Malmö. I dag är detta något helt annat i denna fastighet. Tror att det även för några år sedan var en flyktingförlägning. Min föräldrar hade blivet lovade att vi syskon skulle komma på samma avdelning, men så blev det inte. Min syster fick inte ens komma och hälsa på sin lilla syster.... I dag skulle det ha varit något helt annat, tack å lov. Undra om vi tog någon skada av denna seperation...... Har funderat på detta flera gånger. Kan det vara så att det är därför som hon i vuxen ålder har valt bort mig av egen vilja..... Kan vara så.
I vilket fall som helst så har jag inte tagit skada av detta. Men jag är väldigt släkt kär och är slolt över mina nära och kära.. Tycker om att ha kontakt med mina mostrar och kusiner. Resan tll Sundsvall skall bli en ny tradition för mig har jag bestämt mig för. Att minst en gånger per år åka dit själv utan barn och make. Så att jag hinner träffa all. Känner mer samhörighet med åren. Speciellt nu då mor inte finns hos oss längre.
I går var det 24 år sedan far dog och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Och saknaden är fortfarande stor och smärksam. Då mor gick bort ifrån oss så förlorade vi henne för andra sången, ja så känns det då man förlora en anhörig som har varit drabbad av alzemers.
Var nu rädd om varandra och vissa hur mycket din med människa betyder för dej.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar