Bokat

Här vilar inga ledsamheter. Innan klockan 7 nu på morgonen så hade jag hunnit boka en resa endast för mig själv. Jag sticker den 26 oktober och återvänder den 31. Blit 5 ljuvliga dagar som bara kommer att vara mina egna. Där jag  själv kan bestämma det jag vill göra och inte göra. Men jag vet att det blir ett fullt schema med massa trevliga träffar med underbara människor. Massor av god mat kommer det med säkerhet också bli.
Så hösten kommer att se posetiv ut.

Gårdagens händelse blev en historia i sig själv. Här kommer ett utdrag från mitt inlägg i familjehem.se
Måste bara få berätta slutet på denna tragiska historia.

Bilen med anhöriga kom och det var en ny inköpt bil av äldre modell.
Vår 6 åring var så stolt att h*n hoppade av glädje över denna nya bil.
Dom packade släppet fullt med allt som skulle med. 5 flyttlådor samt 8 svarta sopsäckar med vinterkläder och annat som har salmats på hör under denna tiden. Var även en vagn och matstol samt 3-hjulingen så hela släppet blev fullt. Men innan dom var klara med packningen så tog jag och maken avsked av barnen som hade blivet placerade i bilen. Lille hade tjurat sig till att få ha sin avskedpresent med sig i bilen trots att jag avrådde dom till detta. Det var en av dom värsta oljuds maskiner som man kan tänka sig. Där man trycker på alla knappar och det kommer musik samt djurläten i från denna dunder maskin.... Den lille som är 2½ älskade denna sak. Så där satt han och lät alla ljud flöda fritt. Vi tackade anhöriga för den tid som har varit och önskade dom en trevlig resa hem. ( dom har ca 10 mil att köra)
Då jag hade varit inne en 10 minuter så kom vår store 14 åring och berättade att dom får inte igång bilen. Jag bara kände ÅNEJ inte detta också. Men efter ca 45 så kom då äntligen i väg och lämnade vår gårdsplan. Men 80 meter upp till den stora vägen blir dom stannade igen och där står dom i 20 minuter. Då dom äntligen kom i väg så bara kändes det så befriande. Inte en enda gång kom dom för att be om hjälp. Och jag undrar så hur den äldre anhörige tyckte om alla oljud som kom från den lille.....
Tyckte att det var ett märkligt avslut. Mycket har vi varit med om men det slår alla utflyttnigstransporter.

Trodde att jag en lite stund skulle känna mig ledsen och lite tom, men icke. Denna känslan kom aldrig. Kände en befriande vällust och en stor glädje. Ett inre jubel.

I dag blir det cab ner till Svedala och kolla in lägget. Skall fixa det sist.
Vi ses.

Ps. Detta är  Arvid. Ds

Må väl