Något man byggt upp som sedan någon bara rasera på en kvart.
Någon som sig tror veta bättre.
Ilskan är defentivt inget som är befriande om nu någon skulle tro detta.
Ilskan är icke en styrka,men något som alla bör/önskar kunna hantera.
Vissa kan inte alls hantera sin ilska, en del tror sig kunna det men då kommer den brömda droppen som får bägaren att rinna över.
Ilska för mig är ofta något som kommer från en besvikelse, något som gör mig upprörd och ledsen.
Detta leder ofta för min del till huvudvärk och en fruktansvärd trötthet, uppgivenhet.
Att hantera sin ilska är olika från person till person. Vissa bryr sig inte ens om att reagera då något händer som borde få dom åtminsonde arga. Kan detta vara uppgivenhet att inte bry sig eller har man bara gett upp?
Att bry sig om och värna om sin tro och det som ligger en varmt om hjärtat är väl ett sätt att bry sig och uppskatt någon eller något. Ser man sedan att detta bara helt raseras på någon dag så blir man så besviken, kanske i första hand på sig själv som orka bry sig om detta överhuvudtaget. Men det är kanske tur att man överhuvettaget orka bry sig om andra i dagen samhälle och inte gör som så många andra bara skiter i allt och andra.....
Kom osökt att tänka på några textrader:
Allt kan gå itu, men ett hjärt kan gå i tusen bitar.
Säger du att du är min vän så är du kanske det.
Dagens planering är att köra till Svedala för att åter packa och packa.....
Må bäst och tänk på att alla till och med du är unik och värdefull.
Allt eller alla går inte att ersätta, men så gott som allt och alla går att byta ut. En bister verklighet.
SvaraRaderaÅ jisses då.....
SvaraRadera