Alla har vi varit barn, det behöver jag ju inte fråga om. Men vi har väl alla haft olika förutsättningar.
Även syskon har olika personligeheter och är olika individer. Har genom åren lärt mig att man kan aldrig ge 2 samma uppfostran. Även om regler är samma för alla så blir det så olika då man ser resultatet. Vi har 2 pojkar i nästen samma stadium i livet, med dom har olika förutsättningar att lyckas. Vår minster i denna skaran har ett humör och en vilja som inte alltid är på rätt sida om det som är okej.
Han blir så arg om det inte går i den riktingen som han hade förväntat sig. Kan vara att han skall torka bordet efter maten som ingår i hans uppgifter. Är det så at dom andra är på väg ut att spela boll så ser han inte att om han skyndar sig så tar det max 2 minuter. Nej då går han igång och tycker att allt är så orättvist och att han får göra allt det tråkiga. Ändå har vid flera tillfällen bytt och försökt anpassa hans uppgifter efter hans kunnande.
Dom övrig barnen gör sitt utan diskutioner. I går hade vi ett sådant uppträdande, det slutade med att han började sparka boll inomhus så det for boll runt huvudet på mig. Då jag sa iftrån och bad honom lämna ifrån sig bollen så blev det ord som jag överhuvetaget inte vill nämna här. Sa till honom att gå in på sitt rum och varva ner. Efter en stund kom han ut och hotade att bita sönder sin helt nya dyra rosa tröja om han inte fick komma ut. Ett sådant hot kan jag inte gå på så jag bad honom lämna mitt rum och gå in på sitt. Efter 10 minuter kom han dock ut och slängde sin tröja på mig och jag lät den ligg på golvet där den hamnade till han hade gått. Tog upp den och så ett stor hål sönder bitigt i bröstkorgs nivå.... Vet inte om jag skall låta håla vara eller om jag skall lappa det eller helt enkelt slänga den. tror att det lutar åt det första. Vår kille på 11 år skull med säkerhet aldrig hamna i denna situation.
Kan bara konstatera att alla barn är så olika.... Min dag i går var full av överraskningar i hur barn kan bete sig olika. Minstingen vill inte sov utan låg och hoppade och skrek i sin säng till kl 22. Brydd mig till slut inte om honom utan släckte ner och gick och la mig.... Han somna nog förre mig. Men då klockan var 5 så var det dax igen.
Så nu har han farit som en ångvält genom morgondagen. Känns som om det snart är lunch dax snart. Men klockan är inte ens 8.
Dom 2 älste ligger och sover så gott samt maken ligger och lysnar på radion i god ro...... På onsdag är det min tur att se fram emot tio lediga dagar.....
Ha en trevlig lördag.
Tips: Ge den arga pojken nål och tråd och låt honom ställa sina "argspår" tillrätta, även om finmotoriken inte är den bästa! Resultatet får han leva med :)
SvaraRadera