Få jag bjuda på lite gott?
Måste ju fira segern.
Den känslan jag genomled i går fram till kl 15 var något som jag aldrig vill uppleva igen.
Hade nästan ingen kontroll på min nervositet.
Kände mig nästa spyfärdig varje minut.
Då maken kom hem och berättade om vår seger så bara stor tjöt jag, det var så befiande. Men det var glädjetårar. Det var så länge sedan som jag har fällt glädjetåra.
Samtidigt kändes det så tomt, efter 13 års kamp så var det då äntligen över.
Nu slänger vi det gamla bakom och går vidare med mindre vikt på axlarna. Nu är det dax att börja leva.....
Hej då alla kära vänner....
Vi ses i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar