När min störste kille var 8 år så gick hab själv hem från skola, visst hade jag hjärtat i halsgropen men det var inga vägar som han skulle gå över. Det tog alltid 10 minuter för honom att gå. Visst hände det att han smet in till en kompis med då ringde han på stuts. Någon gån så dröjde det med att jag kinde se honom komma gående och telfonen ringde inte... Då blev jag ororlig. Men så såg jag honom komma hoppandes och dansandes längst trotoaren, han hade hela handen full av små och stora blommor. Hela ansiktet lysste med ett stort leende då han överlämnade en smytsig hand full av tusensköna. Ett litet gräs strå fanns också med. Men det var säkert den vackraste bukett jag har fått. Tänker ofta på dessa stunder av oro som förvandlas till glädjestunder. Nu för tiden då man väntar hem försenade barn/ungdomar så kommer dom inte med en smutsig han full av blommor. Dom kommer med en mun full av oförskämligheter/lögner i stället........
Jag längtar tillbaka till blomstertiden.....
I dag blir det en tur in till affären, skåpen gapar tumma här.
Helgen har varit intensiv med att vår 9 åring var med i ett lopp och sprang in på 10:de plats. GRATTIS
Ha det bra där ute i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar